Grillkväll

Igår kväll var vi hemma hos min svåger och svägerska och deras lille son på ett 1½ år. Han är väldens gulligaste och för övrigt vårt älskade gudbarn. Vi grillade, åt gott och hade det mysigt.

Jag och svägerskan fixade i köket medan männen vaktade grillen, precis som det ska vara.
Vi småpratade om allt möjligt och jag fick bland annat frågan om hur det kändes att nu ha fyllt trettio. Jag svarade sanningsenligt att det kändes helt ok och att jag inte lider av någon åldersnoja. Tanken slog mig såklart att jag önskade att jag hade varit i en annan situation än den jag är men jag sa det inte högt. Hon kontrade med att hon inte heller tyckte att det var jobbigt att fylla trettio och fortsatte med: ”Jag är nygift har ett barn och ett till på väg, lyckligare kan man inte vara!”
Suck! Vad svarar man på det? Hon är fullt medveten om hur vi kämpar och ändå slänger hon sig ur detta. Det är klart att det inte är lätt att hela tiden vakta sin tunga, men lite finkänsligare kanske man ändå kan vara…

Jag vet inte om jag överreagerar men ledsen blev jag, det måste jag ändå erkänna.

Istället för att säga något gick jag ut till grabbarna vid grillen. Där riskerar man iaf inga sådana kommentarer.