Mer tjat

Tjatig som jag är tyckte jag att det var dags att ringa idag igen (min strategi går ut på att sakta men säkert, trötta ut dem). Denna gång skickade jag min man, han brukar vara bättre på att få fram sitt ärende än vad jag är. Jag blir nästan alltid arg och tappar tråden…

Först ringde han KK och vädjade om att de ska sätta lite fart på processen. Tydligen hade sekreteraren gjort sitt och skrivit remissen, så nu väntar vi bara på att min läkare och klinikchefen ska skiva på. På onsdag ringer hon mig förhoppningsvis och då tänker jag hänga kvar i telefonen tills hon har sätter sin signatur på pappret, så det så!

Efter det var det dags att ringa Ö-kliniken. Vi ville veta om de embryon vi har i frysen är öronmärkta? Måste vi betala för att få använda dem eller kan vi börja med dem (istället för att göra en ny IVF) när remissen väl kommit in? Det gick inte! Jo förresten, det gick men då skulle det räknas som en IVF och vi kommer då ”bara” ha två IVF:er kvar som landstinget finansierar, suck. Bad news alltså, vi för själva stå för kostnaderna om vi någon gång vill göra ett FET.

Ju längre tid detta tar, ju mer skjuts starten på nästa behandling på framtiden. För tillfället kan det eventuellt bli i november…

Ja, ja, jag är glad att vi överhuvudtaget får denna chans, jag ska inte klaga.