Bitter

Då var det dags igen för månadens obligatoriska deppdagar. Jag är återigen helt övertygad om att jag aldrig kommer att bli gravid. Jag känner mig bitter, tom och har ingen aning om hur jag ska kunna ta mig ur detta tillstånd. När jag läser om andra som känner sig så här så tänker jag att det snart kommer att gå över. När jag själv upplever det förstår jag inte hur. Jag vet att det kommer bättre dagar men har ändå svårt att se ett riktig slut på det hela. Den gladare versionen av mig kommer att bli knuffad tillbaka ner i det svarta hålet igen om en månad. Är det då lönt att ens kravla sig upp under tiden? Svaret på det vet jag såklart är ja, men jag har just nu svårt att se någon mening med det. Emellan åt försöker jag fundera ut en hur en tillfredställande tillvaro utan barn skulle se ut men jag kommer aldrig fram till något bra svar.

Jag vet att vi kommer få barn på något sätt, antigen via IVF eller genom adoption. Inget av de två alternativen är sämre än de andra. Ibland känns det bara som om jag inte vet om jag kommer att orka.

Bitter. Det är både ett fult ord och ett hemskt sätt att vara på. Jag vill inte vara bitter men just idag orkar jag inte riktigt kämpa emot…