På symtomfronten intet nytt…

Jag känner ingenting, och då menar jag INGENTING!
Jag har ännu inte gripits av panik, men det kommer, jag lovar.

Har man molvärk kan det betyda att man är gravid, eller att man inte är det.
Har man inga symtom kan det betyda att man inte är gravid eller att man är det…

Jag gör allt i min makt för att inte tolka min kropp. Det betyder ju ändå ingenting för ”slutresultatet”. Det är inte lätt men jag tänker kämpa på så länge jag kan.

I ärlighetens namn spinner jag i hemlighet reservplaner på hur jag ska hantera ett negativt besked. Jag tänkte börja med att tömma champagne flaskan som står i kylen… Sen är planen att bryta ihop några timmar för att sen ta tag i allt som bör göras inför vår adoption. Låter det knäpp? Ja det gör det säkert men det är konsekvensen av att utsätta sig för IVF-behandlingar. Man blir knäpp!!

Jag vet att det inte går att förberedda sig och jag vet att jag inte ska tappa hoppet ännu. Tyvärr är negativa besked på gravstickan det ända besked jag är vann vid att hantera, alltså är det lättare att förberedda sig för det än på ett positivt besked…