Det börjar dra ihop sig och jag är nervös. Jag vet inte vad jag ska tänka på så tankarna hoppar från det nya jobbet (som ibland känns helt omöjligt att klara av) till hur det ska gå imorgon. Jag känner mig spänd som en fiolsträng och kan inte koncentrera mig på någonting.
Idag är det min första dag utan mediciner sen den 27 november. Jag har alltså sprejat i 51 dagar!! Det låter ju inte klokt! Så här i efterhand kan jag inte fatta hur det kunde bli så…
Men så går det tydligen när man inte har något tålamod. En sak är iaf säker; jag gör aldrig om det igen.
Igen ja, jag hoppas att det aldrig blir något mer igen…
Anledningen till min nervositet är att denna gång känns så avgörande. Blir det inte nu blir det nog aldrig. Jag har ju bestämt mig för max fyra försök och just nu kan jag överhuvudtaget inte föreställa mig att sätt igång igen. Redan i början under omgång ett och två hade jag tankarna på när jag skulle göra nästa och inte det gick. Så är det inte nu.
Nä, jag ska sluta beklaga mig! Det blir säkert bra hur det än blir, är bara lite nervös som sagt…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag ska hålla tummarna hårt, hårt för dig imorgon - och de kommande veckorna så klart!
Lycka till!
Jag håller också tummarna för dig imorgon och den kommande tiden. Försök att se det positiv, hur jobbigt det än är. :)
Åh gud vad länge du sprayat!! Jag förstår verkligen att det känns tungt! Jag har ju sluppit sprayen och ändå tyckt det varit tungt.
All lycka till dig imorgon!
Kram.
Varmaste innerligaste lyckönskningar!!!
Men hallå, nu måste du uppdatera! Har allt gått bra idag? Hoppas det!
Hoppas att allt gick bra igår, har hållt tummarna för dig!
Kram
Skicka en kommentar