Sprutdag 9, sprejdag 26

I övermorgon är det dags för kontroll nummer två. Då ska vi se om det har hänt något med äggproduktionen. Att något har hänt kan jag redan säga. Det var inte så smart att sätta på sig tajta jeans i morse, de ha spänt över magen hela dagen och jag har till och med mått ill.

Som tur är så har jag jättemycket att göra på jobbet. Det känns som jag bara jobbar och jobbar men ändå blir det ingenting gjort. Självklart är jag glad åt all distraktion jag kan få.

Jag såg precis på nyheterna om ett par som genomgick en IVF. Inslaget handlade om förbättrade metoder av frysförsök. De påstod att chanserna till graviditet skulle öka från 25 % till 50 %. Ja, ja, tänkte jag när jag såg det, för mig spelar det ingen roll om 90 % skulle bli gravida, det hjälper ju inte mig om jag tillhör de där 10 som inte blir det. Tråkigt sätt att se på saken, jag vet men jag är väl så skadad och rädd för att bli besviken så att ingenting kan få mig att hoppas.

Ärligt talat är min inställning fortfarande sådan att detta bara är något vi ska gå igenom, det är ingenting som vi ska lyckas med.

Jag vet inte varför jag är så negativ? Enligt läkarna kan det inte se någon anledning till varför det inte skulle lyckas… Samtidigt som jag är skeptisk så är jag inte längre så ledsen. Det är väl knappt så att jag vågar skiva det men jag tror ärligt talat att jag hade blivit gladare om det hade lycktast förra gången än vad jag blir om det fungerar denna*.

* Jag förstår om ni nu tycker att jag inte förtjänar att lyckas men jag kan inte hjälpa vad jag känner. Förhoppningsvis får jag äta upp det jag skrev.