måndag, oktober 09, 2006

Sprejdag 17

I lördags var vi på 30-årsfest. Som man kan vänta sig när man samlar människor i den åldern så fanns det en hel del barn där. Jag hade bestämt mig innan att inte låta mig beröras av det och det gick riktigt bra till en början.

Varje dag resonerar jag med mig själv och försöker acceptera situationen vi befinner oss i. Jag vet ju att det kommer en lösning på vårt problem, jag vet bara inte hur den ser ut. Under tiden hade det varit bra om jag kunde försöka trivs med det vi har, det fungerar ibland och ibland inte.

Hur som helts, den ena familjen efter den andra droppade in och jag kände mig riktigt stolt över mig själv som tog det så bra.

En familj med två små flickor, som vi inte känner mer än till utseendet, kom fram och hälsade på oss. Tjejen tittade nyfiket runt omkring oss och frågade var vi hade våra barn? M fann sig snabbt och svarade att hon nog tänkte på hans bror, själv blev jag bara matt men förstår samtidigt att hon inte menade något med det. Hon kan såklart inte veta vilket känsligt ämne det är för oss.

Kvällen fortskred och vi hade riktigt roligt. Jag och M satt i soffan och pratade när pappan i familjen (med de två små flickorna) kom fram och la sin dotter på 6 månader i M’s knä. De är väl helt ok men att sen gå på så som han gjorde förstår jag inte hur man kan göra! “- Nu blir du väl sugen, va? En sån här liten vill du väl också ha. Nu kommer du få det jobbig när ni kommer hem och frun tjatar på dig att hon också vill ha en liten, osv…”

Hur okänslig får man lov att vara? Jag trodde inte det var sant när jag där och lyssnade. Jag hade god lust att tala om situationen för honom men vad hade det tjänat till? Kanske borde jag ha gjort det? Det hade kanske fått honom och hans fru att tänka till innan de nästa gång kastar sig över någon som de tycker borde ha barn.

Det jobbig är att det inte går att rusta sig inför såna här situationer. Det går liksom inte att förutse dem. Så trots att jag kände mig stark när jag gick till festen så gick jag ändå därifrån med klumpen i strupen och tårar som brände innanför ögonlocken…

6 kommentarer:

Tingeling sa...

Åh, vad jobbigt! Du var duktig som klarade av det. Det är så svårt ibland. Att komma ihåg att vi lever i vår verklighet som en utomstående INTE förstår. Men man efterlyser nog LITE vanligt vett ibland. Suck. Jag tycker man hör stenkorkade, oeftertänksamma kommentarer nästan dagligen. Men man är ju mer lyhörd förstås..
Kämpa på! Kram.

Amira sa...

Ja det är verkligen jobbigt med folk som förutsätter att alla alltid bara kan skaffa barn sådär på beställning. Har vuxna med barn aldrig några egna personligheter så de skulle kunna prata om NÅGOT annat än barn när de träffar nya bekantingar? Många av våra barnfamilj-kompisar vägrar nästintill att prata annat än barn, eller så blir man inte ens medbjuden...Egentligen skulle det vara lättare att låta folk veta hur det är, men till alla flyktigt bekanta vill man ju inte heller reda ut det. Lycka till med nästa IVF! Kanske din blogg också hjälper några okänsliga att börja fatta bättre!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Fy FAN!!!!

Ursäkta mitt ordval, men jag blir så upprörd över hur urbota korkade en del människor verkar vara.

Även om du inte vill berätta om er specifika situation tycker jag gott att du kan snoppa av sådana puckon med den enkla meningen "Alla människor kan inte få barn så lätt"

Kramar till er, ni har råkat ut för den värsta formen av oempati som finns!

Solkatten sa...

Världen är full av idioter! Tyvärr finner man sällan svar på tal i de där lägena. Fast en snyting kanske skulle vara mer på sin plats...

Kram!

Mina sa...

TACK mina vänner för bekräftelsen av min känsla. Ibland vet men inte om man bara är extra känslig eller om det verkligen är sant att folk är så oerhört korkade.

Kram!!!

Mamma Wannbe sa...

Jag valde en bit in i det hela att vara ärlig och svara; "visst vill vi men det verkar som om vi inte kan få barn" när klumpiga vuxna kom med idiot-kommentarer. Man kan (om man klarar det) säga det i vänlig ton. Personen brukar snabbt inse att han/hon verkligen gjort bort sig och aldrig göra om det mot någon annan.

Nu säger jag att "Jo, vi vill ha barn och vi har VALT att adoptera"