Igår kväll när jag gick och la mig låg jag en stund och funderade på att ännu en dag passerat utan ett enda tecken på graviditet (jag är tjatig, jag vet).
Mitt i natten vaknade jag av att det gjorde jätteont i magen. De hög till så hårt att jag vek mig dubbel. Först blev jag rädd, men när jag kom på vilken dag det var (en vecka sen befruktningen) blev jag genast lycklig och kände hur hoppet steg. Tänk om det var fästningen! Jag somnade om men vaknade strax igen efter ännu ett hugg. Jag var för trött för att väcka M men tänkte att jag skulle berätta det för honom direkt när jag vaknat på morgonen.
Kl. 05.45 ringde klockan (dags för nästa proggis) plötsligt undrade jag om det hela bara varit en dröm? Kan man verkligen önska sig något så stark att man att framkallar sånt här, eller var det faktiskt det jag önskar att det var?
På morgonen kände jag mig återigen helt normal. Skumt heller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du tjatar inte och om du skulle göra det är det din fulla rätt att göra det här. :)
I frågan om man kan önska sig så mycket så att man framkallar något har jag hört att man kan det. Men vad vet jag?
Skumt, men jag hoppas att det var fästning av befruktat ägg.
Det var bergis fästningarna. Tycker att det låter som det helt klart.
Måste ställa en medicinsk fråga: Har din läkare sagt att du ska ta proggisarna på exakt samma klockslag varje dag?
Min sa bara att jag skulle ta "morgon och kväll". Det betydde att jag i praktiken tog dem mellan 06-10 och mellan 20-24, allt efter min vakenhet varierade med andra ord.
Tjata vidare om symtomen. Detta är så spännande. Jag tror på dig nu!
Håller tummarna för att det var implantationen!
Vill inte ge dig falska förhoppningar, men vid min första IVF fick jag så - vilket jag aldrig har haft innan, det gjorde satans ons. Tyvärr slutade det ju i mf för min del - men jag är helt säker på att smärtan jag kände då hade med implantationen att göra.
*håller tummarna stenhårt*
KRAM!
Akta så jag inte tar er på orden och skriver ner ALLA mina funderingar ;-)
Gällande proggisarna så har min läkare sagt att jag ska ta dem tre gånger om dagen på ungefär samma tidpunkt. Eftersom jag är rädd för att göra fel (lite neurotisk) vågar jag inte göra annat än att ta dem med högst en timmes skilland.
Så ca kl: 06.00, 15.00, 22.00 tar jag dem.
Ps: Egentligen tror jag inte att det har så stor betydelse men jag vågar inte chansa;-)ds.
Jag fattar. Är lika dan själv och följer slaviskt allt min gynekolog säger :)
Kan man få sig en uppdatering tro? Är så nyfiken och hoppas på glada budskap om härliga gravsymtom.
TUMMAR HÅLLS HÄR!
Skicka en kommentar