lördag, september 23, 2006

Sprejdag 1

Början på äventyr nummer 2…

Förra gången kände jag bara entusiasm. Denna gång känner jag tyvärr inget sådant. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, det jag känner är inte direkt ångest men näst intill. Jag vill inte börja hoppas eftersom jag inte vill bli knäckt igen. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Jag vill skydda mig själv mot besvikelse genom att se på detta försök som något jag bara måste gå igenom. Något som jag sen kan bocka av från listan över saker jag måste göra innan jag går vidare i mitt liv…

Viss låter det lite dramatiskt med tanke på att det bara är försök nummer två, men sån har jag alltid varit. Jag går lätt händelserna i förväg…

Jag våndas över väntan jag har framför mig och framförallt över resultatet. Jag förmodar att jag skulle må bättre om jag tillät mig att glädjas lite, i alla fall tills vi verkligen vet hur det gick men just nu vet jag bara inte hur.

Som jag skrivit förut, det finns sämre och bättre dagar, förhoppningsvis kommer några av de sistnämnda snart igen.

2 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag är precis likadan. Räknar ut alla "worst case scenarion" från början och försöker ha olika strategier för att överleva dem.
Att det skulle gå bra har jag däremot aldrig haft någon beredskap för, det behövs ju liksom inte.

Personligen tror jag inte att jag skulle må bättre om jag vågade tillåta mig att glädjas, men där fungerar man ju olika. Jag tror att det är viktigt att man känner efter själv vad man mår bra av och sedan låter sig vara totalpessimist eller totaloptimist oavsett vad omgivningen tycker att man borde känna.

Mina sa...

Ja, jag är iaf glad över vetskapen att man inte måste se på det optimistiskt för att det lyckas... Det har du bevisat :o)

Jag tror egentligen inte alls på att mina tankar skulle påverka resultatet men ibland kan man inte låta blir att bli lite skrockfull.

Jag förstår vad du menar med att inte ha kalkylerat med ett positivt resultat. Jag tror jag skulle bli totalt och uppriktigt paff om det skulle gå bra. Nu är det bara att vänta och se, jag ska försöka så gott jag kan att inte analysera för mycket.

Snygg frisyr du har fått, föresten ;o)