Jag är för tillfället väldigt dålig på att blogga. Nästan all min vakna tid går åt till att tänka på det här med jobbet. Humöret går hela tiden upp och ner och för det mesta är jag förbannad. Jag känner mig krängt och vill egentligen räcka finger åt dem, smälla igen dörren och gå där ifrån. Det gör jag såklart inte men jag smäller gärna i dörrar så fort jag får tillfälle.
För att kunna skriva om min situation hade jag behövt ge er en massa bakgrundsfakta, det orkar jag inte och därför skriver jag ingenting. Plus att den blogg faktiskt handlar om barnlöshet, inte arbetslöshet…
Hur som helts, nu är det dags för en ny behandling, vår tredje. Det känns helt otroligt att jag faktiskt är här nu. När jag har pratat med andra har jag nog låtit som om jag räknat med att vi skulle behöva göra många försök, men innerst inne trodde jag nog aldrig det…
Förresten, tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du har haft en så pissig period att det är svårt att veta vad man ska säga för att uppmuntra. Det blir liksom för larvigt att bara säga heja heja när livet är nattsvart. Men jag kan ändå inte låta bli att sända lycka-till önskningar inför tredje försöket. Må det vara slut på oturen nu.
*Flaxar med vingarna över dig så att bebisglittret haglar*
Jag håller med storkenflyger. Skönt ändå att ni är på gång igen. Tre är ett bra tal! Det bara måste bli tredje gången gillt!!
Kramar
Jag trodde också vi skulle ta hem spelet på första försöket. Jag kunde inte helelr tro mina ögon då jag fick veta ATT vi skulle vara tvugna att göra det med IVF. Nu har jag fått en sorts facit på hand, inga napp än. Letasr efter vägar ut, tror jag kommit på att skriva är grejen.
Fast inte alltid bara IVF. Jag skickar mycket kraft till dig så du orkar igenom nästa försök! På något mystiskt sätt ser man ju ändå fram emot dem, trots allt det med sprutorna och spreyerna.
Ja jag känner igen det där. Man vill ta bort pressen på sej själv inför andra och säga att det kommer att krävas massor av försök. Samtidigt hoppas man helt förtvivlat på att det ska gå snabbt och enkelt. Det är i alla fall skönt att vara på väg och jag hoppas att det här blir sista gången du behöver plocka fram sprejen!!
Fint att ni är på gång igen!
Skriva är kanske inte alltid lösningen, men det kan ta en igenom svåra situatioenr. Om man har tid att göra det, förstås kan bearbeta sakerna genom texten lite.
Vet inte om du just nu skriver jobbansökningar, då hinnr du inte. Men annars är ett tips: gör en annan mer privat blogg, eller skriv bara på din egen dator. Bloggen kan sättas upp senare om du tycker den kan ge andra något.
Jag tycker du verkar ha haft max-otur, så jag skulel unna dig lite glädje nu innan jul!
Hoppas allt går bra än så länge med sprayningen!
Jag följer din blogg och hoppas faktiskt för er skull. Inte ofta jag gör det...
Kram!
Skicka en kommentar