Hur ska jag kunna sammanfatta veckan som gått? Så mycket känslor, frustration, besvikelse och ilska på samma gång. IVF:en har jag faktiskt knappt tänkt på. Jag har inte fällt en tår över att det inte blev något. Jag hade liksom redan kalkylerat med att så kunde ske. Det här med jobbet däremot, var som en blixt från klar himmel. Att det skulle hända något visste jag men att det skulle drabba mig hade jag inte räknat med. Naivt kanske, men jag har hela tiden blivit lovordad av min chef och hon har försäkrat mig om att jag sitter säkert. Så när beskedet att hon (min chef) skulle få min tjänst och jag plötsligt skulle vara utan kom, var choken total.
Två timmar efter beskedet hade jag bokat in tre intervjuer gällande tjänster inom företaget. Under veckan har jag varit på alla tre, varit på samtal med facket, pratat med personalchefen och sökt två jobb externt. Jag vet inte vad det är med mig. Jag känner mig helt speedad. Förmodligen är jag på flykt. En flykt från att stanna upp och känna efter vad som egentligen har hänt.
När jag dagen efteråt märker att IVF nr två också gått åt skogen fanns det inget utrymme kvar för fler känslor. Efter upptäckten tänkte jag bara: Jaha, eftersom allt just nu går åt helvete så varför inte detta också? På onsdagen ringde jag Öresund. Jag talade om att jag ville starta nästa behandling så snart som möjligt så att jag kunde få mina två kvarvarande försök överstökad och sen kan gå vidare till adoption. Barnmorskan var tyst en stund och svarade sen: Mina, vi gör faktiskt det här för att du ska bli gravid. Jag fick en klump i halsen och tårarna var nära. Hon frågade om jag inte skulle komma in och prata med deras terapeut? Jo, det kanske jag skulle behöva, klämde jag fram… Så på tisdag ska M och jag dit och prata eller förmodligen snarare gråta, jag tror verkligen vi behöver det.
Den 27/11 ska jag börja med sprejen igen…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Åh, jag är så ledsen för din skull. För jobbet, för misslyckandet, för att livet är så jävla grått för dig just nu.
Hoppas samtalet med terapeuten kan lyfta dig ens en aning. Och vad bra att ni kommer igång redan 27/11 med sprayen igen.
Finns det ingen möjlighet för er att köra enligt korta behandlingen, som vi? Det känns ju så jäkla långt det där med att spraya och spruta i månader!
Ja, usch vilken situation vi hamnat i. Tänka att för en vecka sedan såg allt helt annorlunda ut...
Men jag ska förhoppningsvis lyckas vända situationen till något positivt snart, men inte riktigt ännu.
Den korta behandlingen låter mkt lockande men när jag nämnt det har har de bestämt sagt nej. Jag får kanske be om en förklaring åtminstone. Men nu är det dig vi hoppas på ;-) Jag önskar så att det går bra för dig! KRAM!
Ta tillfället i akt och prata av dig, det brukar kännas otroligt skönt efteråt. Vilken bra barnmorska förresten.
Stor kram!
Bra att ni ska få träffa en kurator. Det är för mycket att gå och bära på. Tappert av dej att ta tag i alla samtal. Både jobb och IVF så snabbt. Jag förstår så väl känslan av att vilja strukturera upp hur ni ska gå vidare. Det är så frustrerande att inte veta någonting med säkerhet. Men barnmorskan har ju faktiskt helt rätt!! Målet just nu är graviditet!
Stor kram
Nu börjar jag bli lite orolig för dig, hur går det? Vore trevligt med lite uppdatering?
Tack för omtanken, Amira! Jag tänker att jag ska skiva men kommer inte på något att säga...
Oror dig inte ;-) Ja är snart på fötter igen.
KRAM!
Hej! En tillfällig besökare som IVF-mässigt var i exakt din situation IVF-mässigt för ett år sedan. Under senaste året har vi avklarat även de två sista betalda försöken utan att lyckas. Jag har också hunnit med en rejäl depression som jag ännu inte helt övervunnit. Jag kände liksom du att 'låt oss klara av de här försöken så att vi kan gå vidare med adoption'. Nu befinner vi oss i adoptionsvärlden, och det är så mycket glädje här.
Önska er all lycka, och hoppas att du hittar styrkan att ta dig igenom det hela utan att ta för mycket skada längs vägen.
Skicka en kommentar