VUL-rapport

Jag var otroligt nervös igår morse. När vi satt i väntrummet kom min favoritbarnmorska fram till oss, skrattade och sa att vi var en timme tidiga, men att vi nog skulle få komma in snart i alla fall. Snacka om att vara förvirrad.

Vi väntade i ca 30 minuter och blev tillslut inkallade. Jag skakade nästan av nervositet, förklarade att jag var livrädd eftersom jag inte kände mig ett dugg gravid. Läkaren uppfattade att det inte var små prata vi ville göra utan satt direkt igång med undersökningen.

Vi såg den direkt. Det lilla hjärtat slog och jag tyckte att det var det vackraste jag någonsin sett. Tänk att därinne ligger början av en liten människa, ett liv, vårt barn…
Efter det minns jag inte mycket, vi pratade en stund med läkaren men hörde inte vad han sa utan satt bara där och log.

Det låter säkert som en klyscha men jag kan faktiskt inte beskriva mina känslor i ord. Allting känns så fantastiskt och jag betvivlar inte längre att jag är gravid. Beviset ligger ju framför mig i form av en bild av det vackraste som finns.