I fredags fick jag två embryon tillbaka :-) Tyvärr frågade jag vad de var för kvalité på dem. De fick betyg två där en etta är bäst. Hur stor skalan är vet jag inte. Nu i efterhand ångrar jag nästan att jag frågade. Den informationen kunde jag lika gärna ha varit utan.
Men just nu tänker jag faktiskt inte så mycket på hur det ska gå. Jag ska inte säga att jag inte bryr mig (det gör jag såklart) men jag känner mig ganska luttrad. Det får bli som det blir, jag kan inte göra så mycket åt det längre och mina förhoppningar är inte speciellt höga. Jag känner mig inte heller ledsen över att jag känner så, bara lättad.
Nä, istället kan jag inte sluta tänka på huset vi ska titta på nu i vecka. Vi hittade det på Hemnet för över en vecka sedan och sen dess är det de enda vi pratar om.
Vi blir helt tokiga av tanken på att 100-tals (liten överdrift kanske) okända människor ska klampa omkring i ”vårt” hus på visningen. Ännu värre är så klart tanken att det blir en sjuk budgivning som vi inte vinner. Vi måste få detta hus!!
Det är i stort renoveringsbehov (vilket vi hoppas alla andra också ska se). Det är säkert mycket mer än vad vi kan föreställa oss men det struntar jag i. Huset har en underbar gammal uppvuxen trädgård som jag bara skulle älska att få vara i. För att inte tala om hur glad Bellman skulle bli.
Det ligger i samma by som jag växte upp i, ditt jag aldrig skulle flytta. Nu struntar jag blankt i var det ligger. Det får ligga precis var som helts bara vi får bo där.
Så här känner jag utan att ens ha varit inne i huset (utanför har vi varit typ 5 gånger redan ;-) Hoppas jag inte blir besviken och hoppas att huset blir vårt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Då håller jag tummarna både för äggen och för huset.
Äggen kan ni inte göra så mycket åt, så det låter bra att ni ägnar er åt ERT hus medan ni väntar på att de ska bestämma sig.
Inte för att jag tror att det hjälper att slappna av, men det är skönt att slippa vara så fixerad vid att vänta.
Och huset kommer ni att behöva sedan när ni får barn (vilket sätt det nu blir på)
Grattis till de båda embryona. Tummarna är påkopplade :-)
Skitbra att han nåt annat att fokusera på! Hoppas på både huset och embryona för din skull!
Folk med en sån känsla för hus borde få köpa dem tycker jag.
Jag känner så väl igen det där, att folk ska klampa omkring i 'vårt' hus på en visning menar jag. Men det finns fler hus än man tror som man kan känna så för!
Tummarna är förstås låsta för embryona.Jag känner igen den där lite negativa jag-bryr-mej-men-ändå-inte känslan. Jag känner likadant just nu. För min del orkar jag inte slösa energi på att hoppas. Det blir så jobbigt sen när vi misslyckas.
Jag tycker det var konstigt att er klinik hoppade över långtidsodling och ville köra AH. Vår klinik resonerade nämligen tvärtom. Man undrar om det bara är dagsformen som styr, eller om det verkligen finns någon vetenskaplig grund för besluten? Eller så vill jag inte veta....
kram och lycka till med huset!
Lyckalyckalycka!! Vi är synkisar nu, mitt ägg var dock ännu skruttigare än dina..
Samtidigt förstår jag, hur kunde något fint komma ur denna eländiga kropp. Don efter person liksom.
förstår jag INTE skulle det ju stå..
Usch, säg inte så Tingeling! Du har såklart en jättefin kropp där lill* skrutten nu stortrivs!!
Tack för era lyckoönskningar, hoppas de hjälper denna gång:-)
Janna, det är precis så jag känner. Jag låtsas helt enkelt som om jag inte bryr mig.
Grattis till embryona! Nu ska de stanna kvar där, basta! ;-)
Kramar
Skicka en kommentar