Idag berättade jag för min kollega att jag och min man just nu genomgår en provrörsbefruktning. Jag kände att jag dels ville förklara mitt asociala beteende men också varför jag kommer att ha en del frånvaro längre fram.
Det är bara han och jag på avdelningen och man kan väl säga att han är min chef just nu (den riktiga är på pappaledighet).
Efter att snart ha gjort fyra försök på ett år, orkar jag helt enkelt inte hitta på lögner om vad jag ska göra. Det är lättare att säga som det är.
Jag vet inte riktig vad jag hade förväntat mig för reaktion. Den jag fick var:
”Jag kan ingenting om sånt”.
Nä, men det kan jag, svarade jag tillbaka, så fråga mig om det är något du undrar över ;-)
Sen var den diskussionen över, det känns skönt (tror jag).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej!
Jag har läst mycket av det du skrivit och jag känner så igen mig, som att jag satt bakom tangenterna själv. Jag och min sambo väntade trots p-piller stopp för drygt fyra år sedan. För lite över ett år sen satt vi igång men ingenting händer. Precis som din sambo, har min sambo sagt samma ungefär "Vi kanske inte har prickat in rätt varje gång. Det är ju ett litet fönster varje månad". Jag fortsätter gärna och följer din resa och har nu tagit min sambo i hand och ska gå på utredning om nu exakt 9 dagar. Jag håller tummar, näbbar och klor för oss. Jag vill inte försöka länge tror jag utan vi har adoptionsfunderingar i bakfickan.
En fin sak min sambo sa "Snälla gumman. Jag älskar ju dig för den du är oavsett vad som händer. Det är ju vi som är teamet".
Jag anklagar lätt mig själv men kämpar på. Som ni har en hund så har vi tre kissebarn.
Alla lyckokramar till er.
Jättebra svar på kollegans kommentar!
Och känns säkert skönt att ha berättat. Litegrann.
Jag var väldigt öppen med våra behandlingar. Och det var otroligt skönt att slippa ljug och kunna berätta varför jag var ledsen när jag var det.
Och din kollegas kommentar var faktiskt ganska fin tycker jag. Istället för att börja prata en massa skit som så många gör konstaterade han att han inte visste något om det hela vilket ju ger dig alla möjligheter att förklara det du vill!
Lisa
Var roligt att höra att ni är på väg. Själv tyckte jag det vara jätteskönt att äntligen göra något åt vår situation. Ta kontroll helt enkelt!
(jag hade inget tålamod utan drog med min man redan efter ett par månader)
Lycka till!!
Tingeling & Kattmamman,
Jag tror verkligen på ärlighet. Jag mår alltid mycket bättre när jag berättat hur det är.
Ja, nu när du säger det. Kollegans kommentar var nog inte helt fel. Han var också helt ärlig
Skicka en kommentar