Ikväll är det dags för första mötet på adoptionskursen och jag har absolut ingen lust att gå dit…
Jag har längtat jättemycket efter det här men känner mig just nu bara som en bortskämd tjurig unge. Plötsligt vill jag inte alls!!
Jag har hela tiden varit jätteentusiastisk över att få starta adoptionsprocessen på riktigt och nu när vi väl kommit ditt får jag bara ont i magen över att tänka på det.
Hur presenterar man sig till exempel på ett sådant möte?
Berättar alla om hur länge de försökt få barn och vilka eller hur många behandlingar de gått igenom (det kan ju faktiskt vara väldigt känslig och inget man har lust att berätta för en massa nya människor det första man gör)?
Eller berättar man bara allmänt om sig själv, vad man jobbar med, var man bor osv..?
Nä, ska sanningen fram så är jag nog lite nervös inför det hela. Det är förmodligen därför jag inte har någon lust att gå dit. Hoppas det ändrar sig.
Gällande omorganiseringen, så var det inget som drabbar mig. Inte så länge jag går på mitt vik. vilket jag gör fram till oktober. Vad som händer efter det orkar jag helt enkelt inte tänka på. Här händer det nya saker varje vecka, det är inte lönt att oror sig. Det hinner säkert ändra sig flera gånger innan vi är där ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att det kan vara ganska olika hur man gör. Vår kursledare gick ut och lät oss sköta presentationerna själva. Hon sa att även om att det aldrig hänt att någon utredare frågat henne om nån som gått en kurs så ville hon veta så lite som möjligt om oss; just för att vi skulle känna oss fira att ställa alla möjliga och omöjliga frågor utan att var rädda för att det skulle påverka utredningen.
Jag tycker att man ska berätta det man vill berätta. Jag tror du känner det när du väl träffat dem som är på kursen.
Lycka till med detta första steg!
KRAM
Jag var oxå väldigt nervös innan det första mötet! Men man berättade bara det man ville och behandlingar etc kom fram senare. Man vill ju inte sitta och blotta sig hur som helst inför främmande männsikor!
undrar ju hur det gick igår!
Kram, jamis
Skicka en kommentar