Jag vet inte vad det är med mig? Det känns som om jag mist mina känslor, jag är bara helt tom. Förmodligen är det därför jag inte skriver, jag har helt enkelt inget att skiva om. Har funderat på att lägga ner bloggen, jag har skrivit flera inlägg (ej publicerade) där jag säger tack och hejdå, men av någon anledning klarar jag inte av göra det. Kanske beror min apati på sprejandet? Kanske är det bara situationen som göra mig sådan, hur som helst är det jäkligt tråkigt att vara så här.
Julen har varit ok, kanske för att det inte känts som jul. Vi har firat på flera olika ställen, både med vuxna och med barn och jag har inte direkt tänkt på att vi inte har några egna. Det är ju inte så att jag plötsligt under julen kommer på att jag är barnlös, det vet jag om under hela året.
Snart är detta året iaf slut, vilket känns jäkligt skönt. Jag tycker att det har varit ett skit-år och hoppas på att nästa blir bättre. Jag minns faktiskt inte när jag senast kände mig genuint glad…
Bellman skänker mig såklart massor av glädje men med tanke på vilken låg nivå jag är på så lyckas jag ändå inte nå upp till speciellt höga höjder av lycka. Det låter kanske bortskämt. Jag vet att många har det värre men jag utgår bara från mig själv och jag tycker att det hade kunnat vara betydligt bättre.
Jag är rädd att när jag om några år tittar i backspegeln, kommer jag ångra att jag inte tog tag i mitt liv och gjorde något bättre av det, men just nu vet jag bara inte hur man gör? Hela tiden önskar jag att tiden ska gå och vad är det för ett sätt att leva på? Det är ju som om man önskade livet ur sig (det gör jag inte). Men jag börjar bli alvarligt trött på detta (inte livet men hur livet ser ut just nu…)!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det bara kan ju inte vara på topp jämt, du har ju vad jag förstått nyligen fått ta en del smällar, inte bara när det gäller bebisverkstaden? Jag förstår hur du känner och hoppas detta är bara nån fas, du tar ju faktikt tag i ditt liv för ni gör ju faktiskt IVF? Du måste också ha kärlek i ditt liv,inte sant? Inte bara den där ytliga kroppsfixerade utan den där riktiga? Har inte grekerna ett särskilt ord för det? Kärlek till familjen menar jag?
Jag önskar dig ett Gott nytt År, och hoppas att det nya året kommer med glädje, kärlek och en ny familjemedlem!
Kram, Sparven
Förstår så väl att du är less på denna väntan och längtan. Jag tror det är naturligt att känna sig apatisk ibland. Jag menar: man kan ju ändå inte påverka så mycket. Om man får barn eller inte känns som ett jädra lotteri.
Om du inte känner att bloggen är en belastning och dåligt samvete så hoppas jag att du fortsätter att skriva.
Må 2007 bli ett fruktsamt år!
Tycker inte du ska lägga ned bloggern. Du skriver väldigt bra och det är skönt för mig att läsa att det finns fler som jag därute...
God fortsättning på 2007. Det kan bara bli bättre =)
Jag hoppas att du hittar ork och lust att blogga, lite då och då åtminstone. Blir så glad när jag kikar in och ser att du har uppdaterat!
Kram
Skicka en kommentar