Möten med barnmorskan, ultraljudsundersökningar, föräldrautbildning, profylaxkurs osv… Så ser mina veckor ut. Fulla med aktiviteter som alla har med barnet att göra.
Tänk att vi får vara med om detta! Just nu struntar jag i om någon trycker att jag är dryg som har gått upp i min graviditet så totalt. Det är ju hit jag velat komma så länge. Det var ju för att jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva detta som jag grät mig igenom större delen av förra året, och året innan och året innan…
Men jag måste erkänna att ibland blir till och med jag trött på mig själv. Som när jag t.ex. för tredje gången under samma tv-program tar upp ämnet förlossning med min tålmodige man…
Just nu råder det babyboom bland vänner och släkt. 4 par vi känner ska ha barn i maj/juni. Bara tanken på hur jag hade mått om detta sista ivf-försök inte hade lyckats får mig att få ångest. Gud vad jag är tacksam för att jag slipper uppleva det.
Tack för att jag har fått komma hit där jag är just nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är dig så väl förunnat...att var där du är...att frossa i det du är...att glädjas åt det du har...att intensiv och lyckolängta efter det som snart kommer
http://tisalen.blogg.se/
Gör det mesta och bästa av situationen, det är ju helt enkelt fantastiskt och då ska man njuta om man kan. Jag saknar fortfarande magen och de mystiska små fötterna som kunde kicka iväg fjärrkontrollen (sparkandet har visserligen inte avtagit, men det är liksom inte samma sak nu *s*).
De sista av mina barnlösa/barnfria vänner stoltserar med stora magar och jag tackar min lyckliga stjärna för att vi "hann först". Det hade garanterat varit droppen som fått bägaren att rinna över. Så ja, jag förstår din ångest helt och hållet.
Kram
Tack, I will!
Kram till er båda!!
Skicka en kommentar