Vi var på ultraljud nr 2 förra veckan. Bebisen fortsätter att krympa.
Nej, krympa är kanske att ta i (det är väl bara så det känns) men det konstaterades igen att den är liten.
Förra gången låg den på – 14 % och denna gång på – 17 %. Vi ska därför på ytterligare ett ultraljud om ett par veckor.
Som jag skrivit tidigare så är jag inte så orolig över vikten isig, men i kombination med att barnet vissa dagar bestämmer sig för att inte röra på sig gör vetskapen mig emellanåt aningen hispig.
Hispig är förresten en underdrift, jag blir rent av vansinnig och önskar att ungen ska komma ut så att jag åtminstone kan kontrollera att den andas. Sen slår tanken mig att det antagligen kommer att finnas en himla massa mer faror utanför min mage än i den och att det nog är bättre att den stannar där den är, i alla fall ett tag till…
Ps: det låter som om jag kommer att bli värsta hönsmamman. Det tänker jag INTE bli! Så det så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Johoodå du kommer att bli jätte hönsig. Och det SKA man vara ;-)
Jag gissar att bebis kommer ut 5 januari... så att den fortsätter att följa Lillkatten ända till slutet.
Orolig kommer vi nog vara konstant ;-) Vet läkarna varför vikten minskar? Det är ju iaf inte långt kvar nu!
Krympa och krympa... trots allt är dedär mätningarna en ganska oexakt vetenskap. Om det inte är samma läkare som gör dem så kan skillnaden helt enkelt bero på att de mäter olika. Jag fick detta förklarat för mig av den läkare som tog hand om mig under de sista månaderna av min graviditet, då vi alltså hade just tillväxtproblem. Vill du läsa om det så börjar det i mars-06 och pågår sedan tills Lilla My kommer ut i juni-06.
Vill du hjälpa till med växandet så är det enda du kan göra att vila mycket, helst liggande på vänster sida. Det spelar ingen roll vad du äter. Barnmorskorna hävdar att det hjälper i alla fall.
Lycka till!
Det är när jag läser sånt här som jag får så fruktansvärt dåligt samvete för att jag haft så lätt att få mina 2 barn. Samtidigt vet jag ju att det är ingenting jag kunnat göra annorlunda eller styra över... men så är det i alla fall. Livet är så orättvist ibland...
Hoppas att allt ska gå bra med bebisen i alla fall. Lycka till!
mvh Anna
Jag har fått tydliga bevis på att det är stora mätfel. Ena gången är den ena bebisen störst och nästa gång är den andra störst. Det slår någon millimeter hit och dit när dom mäter och så blir vikten därefter. Det borde vara fullständigt omöjligt att få någon exakt uppskattning.Din bebis har bestämt sej för att följa sin egen kurva och så länge vikten inte stannar av borde du kunna känna dej trygg med att den lill* mår bra.
kram
Skicka en kommentar