Var hos BM i måndags och det gick väl bra. SF-måttet var okey men låg långt nere på skalan (24, 5 cm i vecka 27+0). I går kände jag mig inte orolig men idag har det känts som om magen nästan sjukigt ihop. Jag inbillar mig säkert men kan inte låta bli känna mig lite oroad ändå. En okänd kvinna i väntrummet som jag småpratade lite med påpekade t.o.m. hur liten min mage var.
Men det är inte därför jag deppar, jag deppar för att jag känner mig ensam och saknar mina vänner.
Jag läste på nätet om kvinnor som glider ifrån sina vänner när det blir gravida för att de går så upp i sin graviditet och inte längre har så mycket gemensamt med sina gamla väninnor längre.
Visst stämmer det på mig att jag har gått upp i detta men tyvärr började nog vännerna försvinna redan när barnlöshetskarusellen startade. Jag tror att det beror på att jag förlorade mig själv så i min sorg att de flesta tröttnade på mig. Kanske inte helt, fysiskt finns några fortfarande där men värmen som fanns innan känner jag inte längre.
Det sorgliga i det hela är att jag trodde att det automatiskt skulle bli bättre när jag blev gravid och glad igen men tyvärr misstog jag mig totalt. Jag tror t.o.m. att det nu har blivit värre…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
hej du!
Precis som du hade jag ett SF-mått på 24,5 i vecka 27. jag blev aldrig jätte storstor men magen knaprade ifatt och närmade sig normalkurvan på slutet. Jag kunde aldrig njuta av att min mage var liten och behändig eftersom jag var så nojig...så här efetråt vet jag att det ska man göra..njuta av sin lilla mage...för jag var väldigt rörlig hela tiden...så slappna av och NJUT.
Det där med vänner är svårt...och jag tror att oavsett hur garviditeten kom till och vad som föregick den så tappar man lite med sina ogravida vänner...det gjorde jag med...sedan kom A och då saknade jag dem inte i början för A var mitt allt...sedan tog jag tag i relationerna igen och nu tycker jag att de är så bra som man kan önska...vissa vänner försvanN...men är de riktiga vänner? de som är kvar är däremot riktiga bästavänner...och förhoppningsvis får du en suverän föräldragrupp där du kan knyta nya kontakter...det gjorde jag ocj några av dem är absolut några av mina bsätastevänner
Kram
Jag hade en liten mage vid 25+4 (22 cm) och 3 veckor senare hade den rejält kommit ifatt med normalkurvan (26 cm). Ju större jag blir ju mer önskar jag att jag stannar "liten". Tror inte att den önskan kommer uppfyllas.
Angående detta med "vänner". Jag upplever det precis på samma sätt. Min bästa vännina flyttade dessutom till Grekland för ett år sedan. Känner mig ensam ibland men hoppas verkligen på de nya kontakter som Tisalen skriver om som man hitta i föräldragruppen.
Annars, så bor vi två inte så långt ifrån varandra heller :-)
Jag känner faktiskt likadant när det gäller vänner. Under åren som barnlös orkade man inte träffa sina vänner och så trodde jag att bara jag blir gravid så kommer jag att studsa och orka och ha en massa vänner. Men så enkelt är det ju inte. NU börjar vägen tillbaka...
Hej! Jag har två barn, båda gångerna hade jag en lite behändig mage som låg ganska långt under kurvan. Fick t.o.m göra tillväxt-ul när jag vänta nr 2. Men han vägde 3240 gr och nr 1 vägde 4025, storleken på magen behöver inte alls vara något negativt! Jag bar mitt barn långt inne i kroppen sa man, hade liksom gott om plats.
Det där med vänner.... det blir svårare och svårare att skaffa nYA vänner ju äldre man blir, och vissa glider man i från av olik anledningar, men jag har faktiskt hittat tillbaka till några som jag inte haft mer än sporadiskt kontakt med de senaste åren, kanske för att vi var redo och "intresserade" igen. Jag tror faktiskt du kommer att träffa nya vänner på föräldragruppen, det är väldigt vanligt!
Grattis till din FINA mage!
Kramar www.mammalamma.blogg.se
Jag kan ingenting om magmått under graviditet men jag tror definitivt inte att det behöver vara nått fel på din mage. En vän till mig gick knappt upp nått i vikt och direkt efter att barnet var fött kunde hon ta på sig sina gamla byxor. Jag minns att hon var ledsen över att inte ha någon mage.
Jag känner igen mig i det du skriver om. Hur man tappar vänner på vägen. Det är nog viktigt att våga släppa taget kanske bara för någon minut eller en timme så att man kan vara närvarnde i nuet när man träffar sina vänner. Bara som ett tips! Lätter sagt än gjort :)
Tack för era snälla kommentarer!
Det känns mkt bättre när jag läser dem. Kanske har jag helt enkelt för mycket tid att tänka nu när jag bara går hemma och drar...
Jag ska försöka njuta mer av tillvaron och min lilla mage ;-)
Som Jamis skriver: nu börjar vägen tillbaka. Jag hoppas verkligen att föräldragruppen kan vara något och om inte så bor ju Nina inte så långt härifrån ;-)
KRAM ALLLA!
Skicka en kommentar