Ultraljud

It’s alive and kicking!

Allt såg fint ut idag och alla mått stämde med hur de borde vara:-)

Vi kunde se om det är en tjej eller kille men jag avslöjar ingenting (hur jag nu ska kunna hålla det för mig själv i fem månader till?).

BF ändrades till den 20 januari och plötsligt känns det som snart!

Snart ul-dags!

På onsdag är det dags! Då ska vi på ultraljudsundersökningen och jag är skitskraj. Jag är inte orolig för missbildningar eller andra sjukdomar utan jag är rädd för om det över huvudtaget finns något litet barn i magen. Fortfarande går jag omkring med känslan att jag bara har hittat på det hela…

När ska jag börja tro på att jag är gravid?!!

Som tur är ska vi till MVC imorgon på rutinundersökning, förhoppningsvis är allt som det ska och då känns det nog lättare att stå ut med väntan.

Lugnare

Jag känner mig ganska lugn för tillfället. Det är tydligen detta alla menar med att mellanperioden är den bästa tiden. Man mår bra helt enkelt och det gäller visst inte bara det fysiska utan även psykiska.

Magen har börjat växa lite. Idag fick jag för första gången frågan om det är något på gång, av en kille som pekade på min mage. Jag blev barnsligt glad :-)!

Om mindre än två veckor ska vi på det STORA ultraljudet. Gud vad jag längtar! Jag har bestämt mig för att inte måla fan på väggen och oroa mig allt för mycket inför undersökningen. Istället försöker jag njuta av graviditeten och för tillfället går faktiskt ganska bra.

Smickrad och irriterad!

Sen i januari (när jag tvingades byta jobb) har jag vantrist med mitt arbete. Under rådande omständigheter har det inte varit läge att byta. Innan jag blev gravid tänkte jag att det är något jag får ta tag i när IVF:erna är ”överstökade”. Efter lyckobeskedet bestämde jag mig för att stå ut fram tills föräldraledigheten börjar.

Så häromdagen blev jag kontaktad av x (stor attraktiv arbetsgivare) och de behöver mig omgående! Det ”tråkiga” jobb som jag utför är det visst inte många som kan och de har sökt i över ett år efter någon.

Jag kunde inte säga hur det låg till på telefon utan var tvungen att höra mer om tjänsten, därför bokade jag ett lunchmöte idag.

Jag vill ha jobbet! Min lön hade höjts avsevärt och så som arbetsplatsen beskrevs verkar stämningen bra, arbetsuppgifterna intressanta osv. Plus att jag hade kommit ifrån mitt nuvarande jobb.

Men jag var tvungen att säga som det var; jag kommer att gå på föräldraledighet till årsskiftet och har två månaders uppsägning… Inte någon idealsituation för en ny anställning precis.

Så jag är måttligt hoppfull. De ska höra av sig men jag förstår såklart att det inte ser så ljust ut.

Jag är smickrad över att de hörde av sig men sjukt irriterad över tidpunkten!!