tisdag, februari 06, 2007

Kluven

Ringde tillslut till Öresund. Barnmorskan var som vanligt gullig och beklagade det hela, trots att det inte finns så mycket att säga. Jag ringde för att M vill ha en förklaring. Han hoppas på att de ska ha någon teori om varför det inte blir något. Själv tror jag inte att de har det…

Dr. H ska iaf ringa honom den 13:e feb, vi får se vad han säger.

Av en händelse frågade jag hur lång tid vi kan vänta med det sista försöket. Själv tänkta jag mig kanske om ett år (om vi överhuvudtaget gör det). Jag fick en chock när hon sa att remissen bara gäller ett år! Vill vi göra det senare måste vi ansöka om en ny remiss och det vet ju alla hur det är med det. Ringa, jaga, och stressa halv ihjäl sig, nej tack!

Så nu vet jag inte hur vi gör. Vi måste göra försöket innan augusti/september för att hinna. Under sommarn har kliniken semester (typ hur länge som helts). Plötsligt står vi inför beslutat huruvida vi ska göra ett till nu i vår.

Suck, jag som trodde jag var fri från detta. Jag vet att jag själv bestämmer hur jag vill göra men kommer jag inte ångra mig om jag inte gör det? Jag vet ju faktiskt inte själv vad jag vill!

Det kändes så skönt att inte längre vara en person som försöker bli gravid. Jag är så jäkla trött på den identiteten.

Dessutom upptäckte jag att betalningen till Ffia inte gått igenom. Kontot som pengarna skulle dras ifrån saknade täckning. Jag fick panik! Såg framför mig hur minst 10 par redan hunnit betala efter oss och hur vi hamnade flera månader längre bak i kön…

Hur ska jag klara adoptionsprocessen om jag reagerar så här på en sån småsak? Jag får skylla på mitt allmänt labila tillstånd.

Nu är iaf avgiften betald och vi ska på infoträff hos familjerättsenheten nästa vecka :-)!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej hej

tråkigt att remissen bara gäller ett år. Kanske är det bättre att göra den sista IVFen oxå hur jobbigt det än är...kan ju knappt bli sämre :( så har ni verkligen ett avslut sedan och ni slipper titta tillbaka och undra om...men kanske inte, det e ju ni som måste känna. Eftersom ni redan e igång med adoptionen så har ni det att "luta er" emot. Svammel svammel

Janna sa...

Jag vet att det inte känns så just nu, men du har faktiskt tid på dej att känna efter. Du behöver inte ta några beslut just nu. Sen, OM ni beslutar att ni orkar en behandling till finns det ju också en möjlighet att köra antagonistbehandling (bara sprutor). Den mår man mycket bättre av och går betydligt snabbare. Det sägs att resultaten är likvärdiga men det är en gigantisk skillnad för dej. Den behandling du nyss gjorde var en monsterbehandling. Det behöver inte bli en sån till.

Kul att höra att ni ska på infoträff. Vi har väntat sen i början av november på att dom ska höra av sej om hemutredning men dom lyser med sin frånvaro.... Det är nog dags att ringa och tjata.

Mina sa...

Anonym, svammel svammel ;-) Kunde inte uttryck det bättre själv. Det är ungefär så jag känner att mina att min tankar går :-D

Janna, det där med antagonistbehandling måste jag verkligen förhöra mig mer om! Den har jag aldrig hört talas om...

Gällande adoptionen, är det efter infomötet som ni inte har hört någonting? Även om man är van vid att vänta så blir man inte på något sätt bättre på det ;-) Hoppas de hör av sig snart!!!

Janna sa...

Nej. Ju mer man väntar dessto mer tålamod har man förbrukat!! Vi har inte ens fått komma på något första möte ännu. Jag hoppas också att dom hör av sej snart....

'Antagonistbehandlingen' innebär att man inte blir nedreglerad utan man påbörjar stimulering med Puregon och Orgalutran från första mensdag (ungefär), och så blir det plockning drygt 2 veckor efter det. Lite skillnad från ordinarie behandling.

Kram

Carnesir sa...

Det är inte kö på så många av ffia:s adoptionsländer. Jag kämpar själv med att hitta lugnet när det gäller adoption för det tar tid. Däremot vet man att man kommer att bli förälder vilket är den största skillnaden mot IVF.

Stor styrkekram

Janna sa...

Hur går det Mina? Har ni varit på ett första möte hos familjerättsenheten? Vad är era intryck? Är så nyfiken!!

kram

Storkenflyger sa...

Tänker på dig även om du inte bloggar. Bara så du vet :)