Idag var det dags för nedregleringskontroll. Inför alla tidigare möten har jag/vi varit väl förberedda med frågor, men inte denna gång. Vi skulle till veterinären för att vaccinera Bellman efteråt och mina tankar var mer på det hållet. Vi fick träffa en ny läkare denna gång. Först suckade jag och sa till M att jag inte alls hade lust att visa upp mig för en ny man, men väl där tyckte vi båda att han var riktigt bra.
Denna gång kommer att bli lite annorlunda än de andra. Jag kommer att spreja i fem veckor innan jag kan börjar med sprutorna (detta beroende på juluppehållet). Jag kommer att ta en lägre dos av Puregonet och förhoppningsvis kommer dosen inte behöva justeras.
Den stora förändringen är att vi denna gång ska pröva assisted hatching. Detta innebär att man gör ett hål på (eller förtunnar) äggets skal för att det lättare ska kunna fästa.
Jag känner faktiskt väldigt hoppfull. När vi har resonerat fram och tillbaka här hemma, om vad det är som går fel, kommer vi alltid till fram till att det måste bero på själva fästningen. Åh, vad jag hoppas att detta kan hjälpa oss!
Inne hos barnmorskan började vi prata om vi skulle vilja ha två eller ett embryo tillbaka. Jag sa genast två men M började skruva på sig… Vi små tjafsade en stund tills barnmorskan sa till oss att vi kunde återkomma. Hon tillade att det fanns en terapeut att prata med om vi ville. Så farligt är det faktiskt inte, men saken är den att vi inte är överens. Jag vill ha två tillbaka för att jag VILL ha tvillingar, M oroar sig för att det skulle kunna bli så. Jag försöker förklara att det är ju inte direkt det som är vårt problem osv. Dessutom fick vi ju bara ett ägg som var dugligt förra gången så problemet kanske aldrig uppstår (M kom på en deal som han tycket var bra; ett embryo med assisted hatching och ett utan :-D ).
Oavsett vad så känner jag mig glad och förväntansfull. Jag tillåter mig tom att hoppas…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du gör rätt! Släng inte hoppet över bord!
Känner igen det där "jiddret" hos läkaren (nytt ord för mig, måste genast testa det, förstås: hoppas det blev i rätt sammanhang..;-)
Tänk vad underligt det är att man ska sitta och fatta BESLUT om allt sådant! "Jag -en beslutsfattare". Visst låter det som att man har koll, eller vad? Det där ska jag börja använda...:-)
Glad för din skull. Det här låter bra. Hoppfullt!
Vad bra! Och vilket gulligt namn ni har valt till hunden =)
Jag håller nog med din man i det här fallet. Det är faktiskt större risk för att något ska gå fel om man är gravid med tvillingar.
Vad spännande! Låter positivt att prova en annorlunda metod. Själv är jag tvilling så jag förespråkar ju alltid det. Samtidigt har jag nog nyktrat till lite efter missfallet. Det är inget lätt beslut att ta. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka (och nu blir väl någon sur på mej....) att det är din kropp, du som gör hormonbehandlingarna, som tar riskerna och som vill slippa fler IVFer....
Härligt att höra att du är glad och att du vågar hoppas!
kram
Låter jättebra! Att pröva något nytt när det inte fungerat tillfredställande tidigare är alltid bra.
Personligen skulle jag välja två ägg om jag kunde. Risken med tvillinggravidtet är helt klart större, men chansen att bli gravid ökar något och att minimera behandlingarna och därmed väntetiden var mitt mål hela tiden. Men det där måste ni vara helt överens om så att inte den ena känner skuld ifall något går fel.
För vad det nu är värt så hoppas jag verkligen på er!!!!!!
Kramar
Skicka en kommentar