Varför sa barnmorskan så?
Nu kan jag ju inte slappna av utan går bara och väntar!
Fast känner jag mig själv rätt (har inget tålamod alls) så hade det nog inte spelat någon roll vad hon sa.
Eller hade det? Äh, usch jag vet inte. Det enda jag vet är att jag vill att det ska hända något NU.
Kroppen gör bara ondare för var dag som går och snart kommer kulmen på det onda, är det konstigt att man då vill få det hela gjort?!
Det sjuka är, att trots att det är ett barn jag har väntat på och längtat efter så länge nu så är det inte det jag tänker på i första hand.
Nä jag tänker bara på förlossningen, sen kommer jag inte längre i mina tankar.
Egotrippat? Ja, kanske men säkert också ganska normalt (hoppas jag).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du laddar. Det måste vara bra. Jag har också svårt att föreställa mej att det finns ett "liv efter förlossning". Hoppas att det händer något snart!
kram
Janna
Jag kunde inte heller tänka längre än till förlossningen. Det i sig är en så obegripligt stor händelse. Och den första tiden efteråt blir nog kaos oavsett om man är förberedd eller ej. Men visst, i efterhand önskar jag att jag hade lagt ner lite tid på att läsa på om amning och humör åtminstone ;-)
Som sagt...det är svårt att se bortom målet...dafen F som i förlossning....och det är ju kanske minst 13 dagar kvar...men visst kan man undra varför BM sa så
Jag håller tummarna för att Liten kommer ut snart iaf...så att ditt tålamod inte behöver frestas på ;)
Det är nog helt normalt att tänka fram till förlossningen men sen inte längre. Man vet ju lixom inte vad som väntar efter förlossningen som är mål nr 1. Vet att jag tänkte likadant, så du är helt normal ;)
lycka till nu. Hoppas att det händer nåt snart!
mvh
Anna
Skicka en kommentar