Dumma bebis!

Hela dagen igår höll h*n mig på halstret och vägrade röra på sig. Jag brukar känna rörelser på morgonen, något smått mitt på dagen och sen igen vid 8-9 tiden på kvällen. Men igår var det helt stilla. Tusen tankar hann gå igenom huvudet och vid 23-tiden hade jag redan konstaterat att det var kört…

Jag läste någonstans att om man inte känner fosterrörelse på länge ska man dricka tre glas iskallt vatten och sätta en väckarklocka på högsta volym mot magen. Det vägrade jag göra, lätt ju som värsta tortyren.

Vid 01-tiden kom första sparken följt av x antal knuffar. Pust! Äntligen kunde jag somna med ett leende på läpparna.

BM-besök och depp…

Var hos BM i måndags och det gick väl bra. SF-måttet var okey men låg långt nere på skalan (24, 5 cm i vecka 27+0). I går kände jag mig inte orolig men idag har det känts som om magen nästan sjukigt ihop. Jag inbillar mig säkert men kan inte låta bli känna mig lite oroad ändå. En okänd kvinna i väntrummet som jag småpratade lite med påpekade t.o.m. hur liten min mage var.

Men det är inte därför jag deppar, jag deppar för att jag känner mig ensam och saknar mina vänner.

Jag läste på nätet om kvinnor som glider ifrån sina vänner när det blir gravida för att de går så upp i sin graviditet och inte längre har så mycket gemensamt med sina gamla väninnor längre.

Visst stämmer det på mig att jag har gått upp i detta men tyvärr började nog vännerna försvinna redan när barnlöshetskarusellen startade. Jag tror att det beror på att jag förlorade mig själv så i min sorg att de flesta tröttnade på mig. Kanske inte helt, fysiskt finns några fortfarande där men värmen som fanns innan känner jag inte längre.

Det sorgliga i det hela är att jag trodde att det automatiskt skulle bli bättre när jag blev gravid och glad igen men tyvärr misstog jag mig totalt. Jag tror t.o.m. att det nu har blivit värre…

Bildbevis

Har fått frågan om det inte är dags för lite magbilder, så en kan jag väl bjuda på…

Att huvudet åkte av beror på att jag inte är speciellt fotogenisk.

Nästan alltid när kameran åker fram på släktkalas hos min man, ber mig min svärmor att försöka låta bli att se ut som en citron.

Men när hon knäpper av så är minen där, utan undantag och så även denna gång.

Så fåfäng som jag är bjuder jag på magen men inte på minen…

Sparkar

Nu känner jag dem varje dag, vissa dagar många och starka och vissa få och svaga.
Men det tog tid… Min moderkaka ligger i framväggen och fungerar därför som en stöttdämpare. För oss som har det så är det vanligt att man inte känner sparkarna lika tydligt och det tar längre tid innan vi får känna de efterlängtade små stöttarna.

Jag tror att det var i vecka 23 som sparkarna började bli regelbundna och i vecka 24 var de plötsligt borta igen. Jag höll såklart på att dö av oro…

Nu känns de äntligen varje dag och jag blir lika lycklig varje gång den lill* påminner mig om sin existens :-)

Sjukskriven

Som ni märker är jag just nu urdålig på att uppdatera bloggen. Har helt enkelt inte haft någon lust att skriva. Jag ska försöka ändra på det, kan inte längre skylla på tidsbrist i alla fall. Jag har nämligen blivit sjukskriven på heltid i en månad framöver pga. sammandragningar.

Jag är nog inte som andra… När jag inte kände något av graviditeten höll jag på att förgås av oro. Nu när det händer något som faktiskt inte är så bra, då är jag inte ett dugg orolig. Alla hanterar vi visst saker olika.

Sammandragningarna har jag haft sen vecka 20 (det var efter vecka 20 saker började hända, magen började växa, jag började ana lite småsparkar och äntligen kände jag mig lite gravid…). Så jag blev inte orolig utan bara glad. Efter det har de ökat i frekvens och intensitet. Förra veckan hade jag kanske 20 stycken under några timmar och började under om allt verkligen stod rätt till?! I måndag var jag hos läkaren som sjukskrev mig och ordinerade vila och utevistelse.

Klagar gör jag inte! Måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd med tillvaron. Men lite förvånad är jag över att från ena dagen till den andra skifta från stressande IT-supporter till att plötsligt ha blivit hemmafru…